Why the West Is Losing the War on Terror
av Anonymous, 2004, 309 s
Författaren till denna bok är en ”senior US intelligence official with two decades of experience in national security issues related to the Middle East and South Asia.” Att han har lång erfarenhet inom området och är van att göra underrättelseanalyser råder det ingen tvekan om när man läser boken. Den är späckad med fakta, analyser och kommentarer. Ett ovanligt grepp, åtminstone i den icke-muslimska världen, är att författaren faktiskt orkat lyssna på, och analysera, bin Ladens monologer, istället för att förkasta dem som rappakalja från en psykopat. Boken är som sagt mycket detaljerad och det blir nästan lite för mycket för lekmannen; det är inte en särskilt lättgenomtränglig bok.
Författaren till denna bok är en ”senior US intelligence official with two decades of experience in national security issues related to the Middle East and South Asia.” Att han har lång erfarenhet inom området och är van att göra underrättelseanalyser råder det ingen tvekan om när man läser boken. Den är späckad med fakta, analyser och kommentarer. Ett ovanligt grepp, åtminstone i den icke-muslimska världen, är att författaren faktiskt orkat lyssna på, och analysera, bin Ladens monologer, istället för att förkasta dem som rappakalja från en psykopat. Boken är som sagt mycket detaljerad och det blir nästan lite för mycket för lekmannen; det är inte en särskilt lättgenomtränglig bok.
Vad är det då han påstår? Varför förlorar västvärlden kriget mot den (islamistiska) terrorismen? Han redogör för många orsaker men här följer några av de största felen USA begår och författarens, ofta mycket politiskt inkorrekta, lösningar på problemen:
USA tror att islamisterna hatar USA för det de representerar, dvs. frihet, demokrati, kapitalism, etc. Detta är enligt författaren helt fel. USA är hatat för vad det gör och har gjort i den muslimska världen de senaste decennierna. Handlingar han tar upp är:
* USA:s stöd för Israel,
* USA:s trupper på den arabiska halvön,
* USA:s ockupation av Afghanistan och Irak,
* USA:s stöd till Ryssland, Kina och Indien i deras motstånd mot interna islamiska uppror,
* USA:s manipulerande av arabiska oljepriser och
* USA:s stöd till korrupta, tyranniska och principlösa arabregeringar.
Lösningar:
* USA måsta acceptera att det är hatat (inte missförstått) för vad det gör i den muslimska världen, och inte för vad det representerar.
* USA måste överge Israel.
* USA måste dra bort alla trupper från mellanöstern, inklusive Irak.
* USA måste bli självförsörjande när det gäller olja (bl. a. genom höjda energiskatter och exploatering av Alaska, ”environmentalists be damned”).
Som synes är dessa förslag ingenting en politiker i USA vill ta i ens med tång, åtminstone inte om han vill bli omvald.
USA underskattar kraftigt både bin Laden och al-Qaeda. Om bin Laden säger han:
Enough. Let us talk no more about Osama bin Laden as the gangster, mass murderer, sexual deviant, psychopath, tool of others, or dilettante terrorist spendthrift […] Let us agree that America is facing a talented, sturdy, charismatic, and determined enemy […]
Al-Qaeda behandlas som terrorister när de i själva verket är en armé av rebeller eller revoltörer (insurgents). Konflikten med al-Qaeda genomförs som en ”intelligence service-led counterterrorist campaign” när det egentligen är ett regelrätt krig man borde bedriva. Och det krig som kommer att krävas är inte det publikfriande krig med nära noll amerikanska förluster som nu bedrivs, utan ett krig med insatser och förluster som har mer gemensamt med andra världskriget än med det som sker i Irak. Detta blir dessutom ett mycket farligare krig än vanligt:
We face a foe far more dangerous than a traditional nation-state because it has a nations-state’s goals and resources, draws manpower from a 1.3 billion-person pool, has no fixed address to attack, and fights for a cause in which death while killing enemies earns paradise.
Han diskuterar vidare al-Qaedas strategi under bin Ladens ledning. Al-Qaeda har lyckats långt bättre än de kunde hoppats på efter 9/11-attacken. Invasionen av Irak var det bästa som kunde ha hänt al-Qaeda, det var en skänk från ovan som inte ens de mest optimistiska anhängarna kunde ha hoppats på. Ingenting kunde enligt författaren ha stärkt al-Qaedas stöd i den muslimska världen mer än denna invasion. Al-Qaeda är, tvärtemot vad västerländsk media ofta rapporterar, långt ifrån oskadliggjort.
Han tar dessutom upp många andra problem: Bush-administrationens och de översta militärlagrens prioriterande av opinons- och karriärframgångar framför ett kraftfullt bekämpande av al-Qaeda, den synnerligen inkompetent genomförda kampanjen i Afghanistan, de otroliga läckorna från militär och underrättelsetjänst som ledde till att flera tillfällen att allvarligt skada al-Qaeda missades (han nämner bl. a. Bush at War av Bob Woodward) och amerikaners totala oförmåga att ens försöka se på situationen ur den muslimska världens synvinkel.
Boken är svår att placera på den politiska kartan och ger ibland ett närmast schizofrent intryck. Kombinationen av USA-kritik, förstående för muslimska värderingar och brutal militarism är minst sagt ovanlig.
Anonymous ser ingen ljusning i USA:s fortsatta agerande och han är övertygad om att 9/11 bara var början på något mycket, mycket större och värre som komma skall.
Man kan lugnt sammanfatta denna bok som mycket pessismistisk.
